Reportern Tony (Tidningen Utan Gräns)

Publicerad i Utan Gräns.

Ett reportage av Tony Falcenclou 1994.

I en svunnen tid var reinkarnationsläran ett vida begrepp överallt i Afrika, Europa, Amerika och Asien. Många människors tankar kretsade just runt huruvida det finns liv efter detta. Då som nu är reinkarnationsläran en levande verklighet för miljarder människor runt vår planet.

Grunden kan man säga är de två stora dominerande religionerna hinduismen och buddhismen. I flera hundra år var reinkarnationsläran en del av den kristna religionen. På 1500-talet förbjöds slutligen reinkarnationsteorin på ett kyrkomöte i Konstantinopel. Så här formulerade sig kyrkomötet när man förbjöd den inom urkristendomen accepterade tron på reinkarnationsläran:

”Var och en som stöder den mystiska framställningen om själens tidigare tillvaro och dess följder av (lagen om sådd och skörd) utstakade återkomst ska vara fördömd.”

Detta officiella fördömande kom på det ekumeniska konciliet i Konstantinopel på 550-talet, av kyrkofader Origenes.

Det märkligaste är att de flesta än idag lever efter denna dogm, men jag tror att den nya generationen Sökare är mera öppna för reinkarnationsteorin. Om man ser på kyrkan så är motståndet fortfarande kompakt.

Jag var med i en studiecirkel 1993, som handlade om ”vad tror du på” – en studiecirkel om livsåskådningsfrågor och kristen tro. På dessa sammankomster ställde jag frågor om just reikarnationsteorin! Ingen, absolut ingen trodde att det någonsin har funnits någon reinkarnationslära inom den kristna religionen. Prästen då, undrar ni säkert? Ja, hon ville inte ens diskutera frågan, det var en fråga hon helt tog avstånd ifrån.

Här följer några bibelcitat:

Jesus frågade lärjungarna ”Vem säger folket människosonen vara?” (Matt. 16:13) Lärjungarna svarade: ”Somliga säger Johannes döpare, andra Elias, andra åter Jeremias eller en annan av profeterna.”

 

Observera att Jesus frågade vem folket trodde att han hade varit, inte om han hade levt förut. Det tog han för givet att alla kände till.

Det berättas i (2 Kon. 2:11) att profeten Elia gör en himmelsfärd i en vagn av eld. I nya testamentet sägs det på flera ställen att Elia har kommit tillbaka, d v s reinkarnerats. Han lär ha återfötts som Johannes döpare (Matt. 17:10-13). Det finns även en del intressanta undersökningar på området. Jag kommer då att tänka på en undersökning om barn och deras minnen av tidigare liv.

Den amerikanska psykiatern och professorn Ivan Stevenson har kommit fram till att uttalanden från barn under sex år är de mest tillförlitliga. För det första tycks det vara så att barn oftare än vuxna antyder om tidigare liv. För det andra har de i regel ett mycket begränsat erfarenhetsmaterial att konstruera fiktiv (uppdiktade/inbillade) upplevelser ifrån.

I väst är människor i allmänhet okunniga om eller fientliga inställda till reinkarnationsidén. Om ett barn börjar tala om en tidigare existens, betraktas detta antingen som fantasier eller medveten lögn, kanske till och med som ett anfall av sinnesförvirring. Sådana barn blir åthutade och uppmanade att ”sluta med dom där dumheterna”. Vad vi än tänker om livet och dess fortsättning så måste vi lära oss att lyssna på de människor Som har upplevelser av tidigare liv. Det finns inget värre för en medmänniska att råka ut för än att inte bli trodd. Av den anledningen så är det väldigt få som vågar träda fram och delge oss sina upplevelser. Så kom ihåg att, om en människa delger er en upplevelse så är den självupplevd och måste därför tas på allvar.

Ingen av oss sitter inne med svaren om livet, om ni stöter på någon som påstår sig ”veta”, så akta er. Om jag hade några svar vore jag unik som människa. Vad ni ska tro avgörs av vad ni känner inombords.

Rent privat så tror jag själv på reinkarnation, eftersom jag själv pratar med dom på andra sidan.

Hälsningar

Tony Falcenclou

DEN NYA TIDSÅLDERN OCH SKAPELSEN

Ett reportage av Tony Falcenclou 1995. Publicerad i Utan Gräns.

Filosofen Stefan Hlatky ger sin teori

Vi kan aldrig förena tro och vetande om vi inte förutsätter att det finns en verklighet som består – bakom de absoluta föränderliga som vi lever i. Om vi gör det och tänker oss helheten som ett medvetet bestående vara – som inom sig uttrycker skapelsen – så är problemet löst.

Det säger den ungerskfödde filosofen Stefan Hlatky, vars enhetsteori om tillvarons yttersta orsak och mening kan hjälpa oss in i den nya tidsåldern som allmänt förväntas. Hlatky byter helt enkelt ut vetenskapens tomrumstanke mot teologernas tanke på ett bestående vara. Och – allt är förenat, allt är ett!

MYSTISKA KRAFTER

Människan kan förstå och bli förstådd – befriad från känslan av kluvenhet och sitt dualistiska, motsägelsefulla tänkande. Den moderna fysiken har visat att skapelsen inte är ett verk av bestående delar – utan en vågmekanisk aktivitet:

Att vi lever i en skenverklighet – precis som människan alltid vetat när hon vänt sig inåt och bedrivit meditativ forskning.

Forskarna har förgäves sökt efter skapelsens minsta byggstenar. Det finns inget bestående i skapelsen – allt är vågmekaniskt, tredimensionella bildprojektioner. Det bekräftas genom den moderna fysiken. Med våra sinnens hjälp kan vi bara konstatera, att ytterst råder mystiska krafter, säger Stefan Hlatky. Det är här vi måste tillgripa filosofisk eftertanke. Varifrån härrör krafterna? Vem skapar? Vi kan ju inte se någon orsak.

Hlatky förutsätter alltså skapandet utgår från ett oförändrat bestående vara. För att kunna vara orsak i ordets egentliga mening så måste detta vara ett om sig själv medvetet väsen.

TILLFREDSTÄLLA NÅGOT BEHOV

Här blir namnet Gud aktuellt. Han förutsätter att aktiviteten är meningsfull, d v s att den syftar till att tillfredsställa något behov. Det är vad som kännetecknar den allmängiltiga logiken – den är behovsstyrd. Vad är det han tror? Jo, att Gud som helhet inom sig skapar för att kunna tala till sina delar – oss – för att ge sig tillkänna och tillfredsställa sitt behov av sällskap, av kärlek till oss. ”Gud behöver, Gud vill spegla sig i likasinnade”, som Hlatky uttrycker det.

Själva är vi delar, instängda i Guds kropp liksom cellerna i människans kropp. Men i den positionen har Gud och vi inget som helst utbyte av varandra. Gud vill bli förstådd av oss och det är därför som Gud genom vibrationsfenomen åstadkommer en tredimensionell skenbild, där vi som medvetanden blir projicerade i skapande kroppar för att få rörelsefrihet och perspektiv.

KÄRLEK TILL ALLT

Detta för att vi skall kunna förstå varandra och därigenom också förstå Gud. Gud är medveten om oss och vill att vi ska vara gudsmedvetna, helhetsmedvetna, så att vi uppleva odelad kärlek till hela tillvaron. I skapelsen är vi förenade med Gud liksom rösten är med den som talar. Mellan oss och Gud finns en absolut likhet – vi är samvetande, medvetande – och en absolut olikhet: Bara Gud kan skapa; vi kan blott återverka på skapelsen. Avsikten med skapandet skulle alltså enbart vara gott. Vad är då problemet? Vårt intryck av skapelsen är absolut föränderligt. Därför inriktar vi oss på att förändra, istället för att förstå den som en given ordning. Men ju mer vi försöker att förändra, desto värre röra ställer vi till med – vår inbillade makt förbyts i vanmakt. Vi kan inte ha makt över naturen, eftersom vi själva ingår som delar i den. Vi är alltså inga Gudar och kan heller aldrig utveckla oss till att bli det. Vi kan inte spela roller som vi inte har tilldelats.

DET ÄR EN NATURLAG!

Hlatky nämner den mänskliga egoismen som alla kulturers stora problem. Det är egot, Jag – medvetandet, som vi barn infostras i som han ser som hindret. Vi inbillar oss att vi är unika personligheter, skilda från omvärlden. Därför skapar vi egna ideverkligheter som vi lever i. Så länge vi gör det så kan vi inte, så vill vi inte förstå varandra som likar. Vi fastnar helt enkelt i våra yttre olikheter – i hierarki och påtvingad maktkamp om vems mening som skall råda och hur ordningen skall förändras. Detta tvingar oss till ett ändlöst lagstiftande – som saknar verkan så länge vi lever i tron att vi är ”fria och oberoende”, av hela verkligheten. Lika länge tvingas vi leva med ensamheten, ångest, krig och miljöförstöring. Dialog för ömsesidig förståelse är inte möjlig – varje maktmedvetet ego kämpar för sin existens, fruktar förändringar och försvarar sina begränsningar på alla sätt, från debatt till världskrig.

Hlatkys teori utgår ifrån att den skenverklighet som vi lever i måste vara gemensam. Sanningen är inte relativ – den kan kännas igen av alla. Men för att vi ska kunna förstå varandra med språkets hjälp måste vår språkverklighet vara uderordnad och beskriva den verklighet som vi lever i. Idag är det tvärtom – det är därför som vi har alla dessa olika religioner, filosofier och politiska ideologier. Med en gemensam gudstro med bevarad meningsfråga så behövs inga moral lagar. Då kan vem som helst förstå vad han eller hon har att rätta sig efter.

TVÅ SIDOR

Hlatky tror också, att skapelsen har två sidor – härstädes och insides. När vi dör på ena sidan så föds vi på den andra och omvänt.

Medvetandet är vad vi är – det som är kvar, när våra fysiska kroppar är förbrukade. Men jag tror inte att det är meningen att vi skall vistas på den ena sidan och längta till den andra. Jag tror att vi skall älska tillvaron var vi än råkar vistas. Ingen har någonsin sett Gud, sägs det. Kan vi inte ens hoppas? Nej, eftersom vi ingår i Gud som delar så kan vi inte se Gud utifrån, Vi kan inte ställa oss utanför hela verkligheten – även om det är just vad vi inbillar oss när vi försöker att utforska den. Och vi kan heller aldrig falla ur den – som medvetanden måste vi vara eviga existenser.

FLYDDE FRÅN UNGERN

Stefan Hlatky, som fyller 77 år den 2 januari, bor i Stockholm. Han flydde från sitt hemland, Ungern, 1948 – han stod inte ut med den tiden kommunistiska åsiktsförtryck. Enhetsteorin formulerade han i slutet av 1960-talet. Den har presenterats på utställningar, samt på Svenska Dagbladet ”idagsida” 1981 och i radioprogrammet ”Det gäller livet” 1990. i verksamheten ”Vidga samtalet” ställer Hlatky en gång i veckan upp i ABF-huset i Stockholm för att få opposition på sin teori. För varje dag får han emellertid enbart bekräftelser: Hela verkligheten verkar tränga sig på oss allt mer för att bli förstådd. Och vi kan förstå – bara vi släpper fram vår så förträngda, allmängiltiga logik – även kallat det sunda förnuftet eller det öppna barnasinnet.

Det är vad Stefan Hlatky vill bevisa med sin teori.

Publicerad i Utan Gräns 1995. Ett reportage av Tony Falcenclou

PSI-spåret

Göte Andersson, konstnär från Värmland har i flera år gjort undersökningar som visar att man med slagruta kan följa ett stråk eller spår, av Göte kallat PSI-spåret, som utgår från en så kallad sändare och tar sig fram till gömda eller borttappade föremål. På så sätt kan man leta rätt på föremål utan att använda sig av de vanliga fem sinnena.
 

Det var 1987 som Göte upptäckte att man kan spåra sin egen tanke. I TV –programmet ”Möte med det okända” demonstrerade han och slagrutemannen Leif, psi – spåret? Så här berättar Göte själv när jag frågar.

Jag har en ovanligt stark förmåga till inre visualisering, vilket har kommit att spela en stor roll i mitt experimenterande. Genom denna förmåga har jag tränat mig till att projicera eller rikta mitt medvetande utanför mig själv genom att koncentrera mig på t ex ett föremål, en person eller en speciell plats. Det verkar inte som om avståndet har någon betydelse, det kan vara allt från några tiotals meter till flera mil. När jag väl har etablerat denna förbindelselänk mellan det valda målet och mig själv, eller rättare sagt, den plats där jag befann mig i koncentrations- ögonblicket, börjar processen med att lokalisera det spår eller stråk, av mig kallat PSI– spåret, som tycks ha etablerats mellan dessa två platser.

SLAGRUTA SOM DETEKTOR

Som detektor används för det mesta en person som är duktig på att gå med slagruta. Under mina försök har jag kunnat samarbeta med mer än tio kapabla slagrutegångare, som alla, mer eller mindre, har givit goda resultat. Slagrutepersonen går i cirklar runt den plats, där jag sitter, eller där jag har suttit och koncentrerat mig på min visualiseringsuppgift. Vanligtvis i experimentsituationer sker detta utomhus på ett lagom stort fält. Varje gång slagrutepersonen får ett utslag markeras detta på marken. Han går både motsols och medsols för att vara säker i sin avläsning, säger Göte. När nog med träffpunkter har registrerats drar man allmäna slutsatser om stråkets riktning, rätlinjighet m.m. Denna teknik går bra över kortare sträckor, som ett par hundra meter. Om avståndet är mycket större, kilometer eller mil, är detta naturligtvis mycket svårare.

Genom en väns förmedling kom jag i kontakt med Karl Einar Jansson, en slagruteman som ofta anlitats i samband med att man letat efter vatten. När vi först träffades demonstrerade jag fenomenet att åstadkomma ett PSI – spår. Det visade sig att han lätt kunde registrera det med slagrutan, det blev kraftfulla utslag.

FUNGERAR PÅ LÅNGA AVSTÅND

Vid ett tillfälle i början av vår bekantskap fick jag idén att pröva en annorlunda variant av visualisering och sändning. Karl-Einar var villig att vara med i ett sådant försök. Vi letade upp en lämplig sändarplats runt hans hem, som var fri från störningar och satte igång med försöket. Jag berättade givetvis inte i förväg vilken mål plats jag valt ut att tänka på, i annat fall hade det varit ointressant. Vid försöket visualiserade jag att jag befann mig i Karin Erikssons hem, cirka 20 km söderut från Karl-Einars hem. Efter det att sändningsmomentet var klart, detekterade Karl-Einar runt mig i en cirkel både med och motsols och fick distinkta utslag.

ANVÄNDER HUNDAR PSI-SPÅR?

PSI – spårets kurs registrerades sedan ut efter en ganska lång siktsträcka och markeringar gjordes så noggrant som möjligt. Det är vid dessa försök viktigt att få en så rak linje som möjligt. När Karl- Einar var klar tog jag fram karta och kompass och kontrollerade. Till vår stora glädje och överraskning pekade PSI-spåret exakt mot Karins hem!

Kanske PSI-spåret är förklaringen till att exempelvis hundar kan hitta tillbaka till sina forna hem, om de byter ägare och transporteras avsevärda sträckor till en främmande ort. Enligt anekdotiska källor finns mycket rörande exempel på att hundar kan återvända, trots att de transporterats till platser som legat 20 till 25 mil bort. Kanske är det så att dessa hundar genom sin längtan hem skapar inre mentala bilder och visualiserar sitt forna hem, eller husse och matte. Det kan tänkas att de då kan etableras PSI-spår, som djuren s.a.s kan navigera efter. Kanske det hos djur finns något som är analogt eller identiskt med radiestesikänslighet hos människor, så att de kan känna sina egna PSI-spår.

INGEN UNIK FÖRMÅGA

En sak man inte kan undgå att fråga sig i sammanhanget är om den här förmågan att skapa ett tankespår är unik för Göte! Så är emellertid inte fallet utan det har visat sig att en hel mängd människor har förmågan att kunna visualisera föremål på ett sådant sätt att ett PSI-spår uppstår.

Förutom att PSI-spåret är en företeelse som är högintressant för parapsykologer, i och med att det är ett paranormalt fenomen som går att upprepa och på så vis bevisa vetenskapligt, så kan man också ha en del praktisk nytta av det. Man kan använda det till att lokalisera försvunna människor och djur, man kan även använda det till att hitta borttappade saker, under förutsättning att man vet var saken försvann ifrån och hur den såg ut, detta för att kunna visualisera på rätt sätt.

Här följer ett utdrag ur boken PSI-spåret, som handlar om hur man kan hitta försvunna saker.

”en vacker höstdag i början av oktober –91, besökte jag Karin och Erik. Vid tillfället i fråga var det inte meningen att vi inte skulle göra några experiment egentligen. Karin berättade emellertid för mig att hennes ena stövel var försvunnen och att hon misstänkte att tjuven var en liten rävunge som hon sett stryka omkring vid huset. Helt spontant föreslog jag att vi skulle göra ett paranormalt experiment för att söka upp den försvunna stöveln. Vi gick således ut på gräsmattan och letade upp en lämplig sändarplats.

Innan jag sände fick jag se hur den identiskt lika stöveln såg ut, dvs den som lämnats kvar. Jag koncentrerade mig intensivt på dess mönster, form och färg. Samtidigt koncentrerade jag mig på sändning med syfte att en resonans skulle komma till stånd med det likartade objektet som fanns någonstans. Efter några minuter gick Karin sakta runt mig med slagrutan och på ett visst ställe gav den utslag för PSI-spåret. Vi markerade det maximala utslaget, dvs spårets centrallinje. Ytterligare detekteringar gjordes vinkelrätt mot spåret och en klart definierad riktning kunde erhållas. Spåret hade etablerats från sändarplatsen räknat i sydvästlig riktning.

Vi följde denna kurs och Karin detekterade strålningen med jämna intervaller. När vi kommit ca 60 meter in i den omgivande skogen gick vi praktiskt taget rakt på den försvunna stöveln! Karin hade med stor skicklighet detekterat spårets centrallinje nästan spikrakt mellan sändarplats och målobjekt.”

VETENSKAPLIGA FÖRSÖK

Göte kom i kontakt med fysikern Jens Tellefsen, vice ordförande i Sällskapet för parapsykologisk forskning 1989. Därefter fick Göte även kontakt med Nils-Olof Jacobsson, överläkare i psykiatri i Kristianstad och dessutom forskare i parapsykologi. Dessa båda forskare utförde under långa tidsintervaller och veteskapliga tester under tiden 1991-93 kring Göte Anderssons teori, bl a dubbelblindstudier. Man gjorde totalt 40 olika försök att med metoden hitta olika saker och människor. I 27 fall blev försöken helt lyckade.

Detta ledde till att Jacobsson/ Tellefsen skrev en artikel till en av världens mest respekterade tidskrift när det gäller parapsykologisk forskning., Journal of The Society For Psychical Research, som utges i England. Artikeln fick dela förstapriset i en tävling om de bästa nya rönen på området.

Det är väldigt roligt och stimulerande avslutar en stolt Göte Andersson.

Publicerad i Utan Gräns 1995  Ett reportage av Tony Falcenclou  Bandkontakt med andra sidan  Lizz Werneroth är född i Söderhamn, Hälsingland. Hon utbildade sig till keramiker på 1950 – talet sedan hon flyttat till Malmö. 1968 vaknade hennes intresse för bandupptagning av röster från andra sidan, då ljudet av en röst kom in direkt på bandet utan att någon i rummet yttrat sig. Det meddelandet som kom via bandspelaren lyder: ”Det lönar sig”. Rösten kom från en okänd, icke närvarande person. ”Någon” eller ”något” ville öppna en kanal till vår dimension. Lizz är ingen lättlurad människa. Länge sökte hon efter logiska förklaringar till de märkliga röster som kom in på hennes ljudband. Till slut fick hon svaret direkt på band: ”Vi är de döda”. I dag forskar många seriösa människor runt om i världen kring rösterna. Varifrån kommer de? Tillhör de verkligen människor som dött och nu söker kontakt med oss? LIVSVERK Det har blivit något av ett livsverk för Lizz att bevisa för en tvivlande omvärld, att rösterna verkligen kommer från den andra sidan, och kämparglöden är något hon alltid har haft. Jag har väl alltid varit lite speciell, fortsätter hon. Som den gången jag var 4-5 år och vägrade äta något annat än grönsaker. Föräldrarna var helt oförstående till att hon bara åt grönt, och inte förrän en läkare intygat att det var helt ofarligt fick hon fortsätta med det. Dock utan att Lizz själv förstod varför. Det dröjde 40 år innan hon fick förklaringen. Under ett möte med Parapsykologen Nils-Olov Jacobson, fick hon rådet att läsa Martinus, dansken som i en uppenbarelse tyckte sig ha fått en alldeles ny och unik världsförklaring. Enligt Martinus måste vi avstå från att döda om vi ska kunna utvecklas, och helt enkelt bli vegetarianer säger Lizz. Vid det tillfället hade jag börjat äta kött igen, men nu förstod jag varför jag varit vegetarian och då återgick jag till det. Samtidigt fick Lizz höra talas om konstnären Friedrich Jörgensen i Mölnbo som spelade in anderöster från radion. Hon beslöt sig för att själv försöka kontakta de döda. PRATADE RAKT UT I LUFTEN Lizz kopplade in en mikrofon till en vanlig kasettbandspelare, pratade rakt ut i luften och gjorde pauser, medan bandspelaren gick. När jag spelade upp bandet igen hörde jag en ung flicka som sa ”Vi talar vartannat ord”. Jag begrep inte vad hon menade, men märkligt var det, för bandet hade varit precis tomt när jag började, säger Lizz. Som en ingivelse gick hon över till en rullbandspelare istället, och resultatet lät inte vänta på sig. Det gick in både tydligare och bättre och en kväll hörde jag först en knall, sedan en kvinnoröst som klart och tydligt sa ” det lönar sig”. Det fortsatte med att en röst sa ”kom och ta 1425”. Lizz hade inte en aning om vad det betydde, inte förrän hon träffade en tekniker i Malmö som menade, att det måste betyda 1425 kilohertz, alltså mellanvågsbandet. När Lizz två år senare träffade Friedrich Jörgensen och frågade vilken frekvens de döda egentligen använde, svarade han 1425! Då förstod jag att det låg någonting i alltihop. LIVET EFTER DÖDEN Det går inte att blunda för sanningen längre. Jag är ingen lättrogen människa, jag har testat dessa röster i tjugo år och har inte tid att spilla timmar och tålamod på något nonsens. Här kommer samma röster in år efter år. Vi har lärt oss att känna igen dom på deras sätt att tala och sjunga. De talar väldigt speciellt. De använder en rytm som man måste vänja sig vid att höra. De talar ofta monotont och sjunger i högst tre toner. Det är märkligt – ofta får jag korta, komprimerade meddelanden. De kan komma i en följd, samtidigt som olika fenomen inträffar. Samstämmigheten mellan meddelandena och fenomenen säger mig att det måste ligga ett logiskt tänkande bakom. Meddelandena utportioneras i lagom stora ”doser”. Kanske för att det inte får bli för mycket, så jag inte skall bli rädd eller inte tro. Man kan spekulera i orsaken, men en sak är säker: Jag har blivit övertygad om att det finns en värld som jag, och många med mig, blivit medvetna om. Vad vill de oss? Vad vill de berätta med sina korta budskap? Är det att vi inte ska vara rädda för döden? Eller att vi inte ska sörja, när någon kär anhörig lämnar oss? Eller att vi ska förstå att genom kunskap skall leva ett rättfärdigt liv, i kärlek och förståelse för allt levande? Respektera naturlagar, respektera våra medmänniskors beteende därför att vi alla befinner oss på olika utvecklingsnivåer? Och lära av dem som kommit längre. Livet är en skola och vi måste antingen sitta kvar eller bli uppflyttade. Det beror helt och hållet på oss själva vilka konsekvenser som väntar oss efteråt. Vi bestämmer alltså i nuet vilket öde vi får nästa gång vi hamnar här. Vi har således en viss fri vilja fast karman också är utstakad från tidigare liv. Jag tror att vi alla har en chans att genom kunskap på de andliga planen ändra karman. Jag har fått en rad inspelningar som talar om livet efter döden. I dem bekräftas i många fall att minnen och känslor från jordelivet finns kvar efter döden. Och i vissa fall berättas också om reinkarnation – att vi ska uppleva flera tillstånd av jordeliv under vår andliga utveckling.   DJURENS TILLVARO EFTER DÖDEN Ofta har jag funderat över djurens tillvaro. Får även de en fortsättning efter döden? Och hur behandlas de i så fall i sina nya liv? Svaret har kommit på banden, ofta gestaltade av barn. Ett exempel fick jag en varm sommarkväll då vår måndagsgrupp träffades som vanligt. Det var jordgubbs tid och vi satt i trädgården till fram emot nio. Luften var fortfarande mycket varm, vilket ytterligare försvårar mottagningen. Men vi gick ändå in i studion och startade bandspelaren. Trots de dåliga förhållandena kom omedelbart en liten flicka och talade. Hon sade: röster kommer på band, barnen på radio pratar med Raja. Husse och matte. Omedelbart fortsatte hon: radiokontakt med alla barnen. Är ni alla i samma färg? Jag vände mig om och såg på flickorna i soffan. Alla hade rosa blusar! Skall leka med den sparven. Ge den mat, ge den mat genom mun sade flickan i en tröstande ton. Pratar mycket med Raja. Nu, inspelat på band, slutade hon. En i gruppen undrade vad flickan kunde mena med sparven. Vi lyssnade om och om igen. Jo, hon sade sparven så tydligt. Och med en gång kom jag att tänka på att när jag åkte bil från Ystad en vecka tidigare, körde en framförvarande bil över en sparv! Man kan inte tvivla när man får sådana inspelningar. Livet efter döden finns och bevisen hörs på banden, påpekar Lizz. Över kontrollbordet i Lizz Werneroth studio, där hon kommunicerar med andra sidan, hänger vad som säkert är världens märkligaste antenn. Då vi år efter år av lösryckta fraser och enstaka ord ville ha mera av en direktkommunikation, för att kunna ställa frågor och få svar, blev vi faktiskt anvisade hur man bygger an antenn, förklarar Lizz. Man talar om en pejlram som skulle riktas in mot söder. Ebbe Johansson från Malmö, den tekniker som förklarade för Lizz att 1425 var en frekvens på mellanvågsbandet, byggde pejlramen 1983, exakt hur vet Lizz inte själv och nog ser den märklig ut alltid. Med sin rektangulära form i trä, med lindade el-sladdar och konstiga kopplingar. Huvudsaken är ju att den fungerar, och sedan jag fick den har kommunikationerna stadigt förbättrats, säger Lizz. BEVIS AV DÖDA SLÄKTINGAR Lizz har också fått bevis av döda släktingar, som hennes systerdotter Berit, som kommit in på bandet vid olika tillfällen. ”Lizz hör du mig”, var hennes första korta meddelande och det var definitivt hennes egen röst. En kväll åtta år senare, när min teknik hade förbättrats avsevärt, kom hon in igen och sa ”Lizz det är Berit”. På sådant kan man inte tvivla tillägger Lizz. En fråga som många ställer sig vid det här laget är säkert hur det kommer sig att dom döda just har tagit kontakt med Lizz, i sina försök att kommunicera med oss levande? Dom har sagt att jag både har den kraft och energi som krävs för att hålla på med det här! En gång sa en röst ”underbart omkring ditt huvud”, vilket jag har tolkat som att min aura har en särskild dragningskraft på dom, ”vi ser ljuset” säger dom också. Vad har då rösterna betytt för Lizz? Oerhört mycket! Jag har fått bevis för att livet inte är slut, att det inte finns någon död. Då min mamman dog när jag var sexton år gammal fick jag något av en skrämselchock för döden, och ända fram tills det jag började ta in rösterna var jag väldigt rädd för att dö, men det är jag inte längre. Våren 1992 utkom Lizz Werneroth med en bok om sina kontakter med dom döda, och heter ”fönster mot spegelvärlden”. Tack Lizz för att jag fick denna intervju, och lycka till i fortsättningen. Tony Edgar Cayce Publicerad i Utan Gräns 1995 Ett reportage av Tony Falcenclou   Edgar Cayce föddes den18 mars 1877 på en gård nära Hopkinsville. (Jag Tony kommer att gå direkt på Edgars första readings). Det skulle skulle dröja ända fram till den 31 mars 1901 innan han började ge readings till sjuka människor. Edgar blev nämligen själv sjuk, han tappade rösten, han ville göra ett försök att ge sig själv en reading. En vän vid namn Layne skulle tala till Edgar när han hade försatt sig själv i sömn. Han lade sig ner på familjebänken, en soffa stoppad med tagel, som hade varit en del av farmor Cayces bröllopssvit. Edgar försatte sig själv i sömn, Layne som avvaktade såg andhämtningen bli djupare, det kom en lång suck, sedan tycktes Edgar sova. Leslie (Edgars mor) satt på en stol i närheten, hans hustru Gertrude som var mycket nervös, stod upp. Layne började tala med en låg lugnande stämma och föreslog att Edgar skulle beskriva sin kropp och åkomman i halsen! Han föreslog att Edgar skulle tala normalt. Inom några minuter började han mumla, sedan klarade han strupen och började tala med klar naturlig röst. ”Ja” sade han, ”vi kan se kroppen.” ”Skriv ner det där!” sade Layne till Leslie, Leslie tittade hjälplöst på honom. Den närmaste pennan fanns i köket, fastbunden vid inköpslistan. ”I sitt normala tillstånd,” fortsatte Edgar, ”är denna kropp ur stånd att tala, på grund av en partiell (delvis) förlamning av de svagare stämbandsmusklerna, förorsakad av nervös stress. Detta är ett psykologiskt tillstånd med fysiska verkningar. Det kan avlägsnas genom att öka cirkulationen till de angripna kroppsdelarna genom suggesion, medan patienten befinner sig i detta undermedvetna tillstånd.” ”Cirkulationen till de angripna delarna kommer nu att öka,” sade Layne,” och sjukdomstillståndet kommer att upphävas.” Edgar var tyst. De betraktade hans hals. Leslie lutade sig över Edgar och lossade ytterligare på sin sons skjorta. Gradvis antog bröstets övre del och sedan halsen en blekröd färgton. Det blekröda djupnade till rosa och övergick sedan i en högröd nyans. Tio, femton, tjugofem minuter gick. Edgar klarade sin strupe igen. ”Det är bra nu,” sade han. ”Sjukdomstillståndet är upphävt. Föreslå att cirkulationen skall återgå till det normala, och att kroppen sedan vaknar.” Cirkulationen kommer att återgå till det normala,” sade Layne. ” Kroppen kommer därefter att vakna.” De såg på medan det högröda gick tillbaka till rosa och slutligen blekrött. Huden återtog sin naturliga färg. Edgar vaknade, satte sig upp och sträckte sig efter näsduken. ”Hej” sade han trevande. Så flinade han. ”Hallå där!” sade han. ”Jag kan tala! Jag är bra nu!” Här följer ett annat exempel på hans otroliga gåva, att i ett förändrat medvetandetillstånd diagnostisera och avge en behandlingsform. Edgar Cayces son Hugh Lynn, lekte en gång som barn med Edgards blixtljusutrustning. En del av pulvret flammade upp i hans ögon. Läkarna som fruktade för hans syn, föreslog en operation. Barnet, som råkade avlyssna konsultationen, stödde sig på sin armbåge och ropade gråtande ”ta inte bort mina ögon, doktorn. När min pappa sover, är han den bästa läkaren i världen. Han kan tala om för er vad ni ska göra.” Specialisterna skakade på sina huvuden. ”Ett öga är så skadat, att det omedelbart måste avlägsnas för att kunna rädda hans liv.” ”Ni får inte göra någonting förrän jag har tagit en reading,” sade Cayce bistert. Hans hustru Gertrude övervakade readingen när Cayce pratade i sömnen. ”Håll pojken i ett fullständigt mörklagt rum i femton dagar, lägg våta förband med en stark garvsyrelösning på ögonen och byt dem ofta. Då kommer synen att kunna räddas och återställas.” Trots att läkarna ansåg att synen gått förlorad på det ena ögat, och att det andra borde avlägsna, protesterade de mot lösningen som ohjälpligt skulle skada ögats ömtåliga vävnader. ”Vilket öga, ” undrade Cayce, ”ögat utan hopp eller det ni ville plocka ut?” Det blev en pinsam tystnad, och sedan tog en av läkarna itu med att göra i ordning den föreslagna behandlingen. Tolv dagar senare togs de sista förbanden bort. Pojkens ögon var klara och lysande. ”Jag kan se,” utropade han glädjestrålande. När Cayce nu betraktade sin hustru och son, förstod han, att det måste vara någonting speciellt med hans förmåga. Dessa två, som var honom kärare än någon annan, blev dramatiska bevis på den stora betydelsen hans arbeta hade. Nu förstod han att han måste fortsätta intill den långa sömnens dag (döden). Oavsett om Cayce var vaken eller sov, var han ingen vanlig människa. Han hade ett sätt som omedelbart fick människor att känna sig väl till mods, och främlingar, som vanligen var blyga och tillbakadragna, kunde komma fram till denna slanke, något kutryggige man med den vänliga blicken och skaka hand med honom. Ofta kunde de samtala med honom tvärs över hans skrivbord, diskutera de mest intima problem, eller de kunde också skriva från jordens alla hörn, och han skulle alltid skriva tillbaka med en noggrannhet som visade klarhet i tanke, även om stavningen var bristfällig. Han hade ett medfött sinne humor och gillade gärna att skämta om sig själv. ”Det är något ni gärna vill tala med mig om, eller hur?” frågade han en gång en kvinnlig besökare. ”Ja”, svarade hon, ”men jag vill hellre lyssna på er när ni sover, herr Cayce, inte när ni är vaken.” Hur kunde Edgar Cayce förutse saker som: En exakt kur för cancer? Förutsäga exakt två världskrig, åren dom skulle börja och sluta. Rasoroligheterna i Amerika, mordet på John F Kennedy. Förstörelsen av nästan hela Los Angeles, San Francisco och New York. Slutet för kommunismen i Ryssland med ett befriat Sovjet – som i förbund med U.S.A. – blir ”hoppet för världen.” Dessa och hundratals andra nedtecknade händelser. Edgar Cayce gav sin sista reading den 17 september 1944, och den var för honom själv. Han var trött, utsliten och utnött. I huset vid Arctic Crescent låg han i sin säng och såg ut över sjön och havet. Klockan 19.15 på kvällen den 3 januari 1945 gick han över till den andliga världen. Några timmar tidigare, vaknade han upp ur sin sömn och sade: ”Åh, så mycket världen behöver Gud idag.” tre månader senare lades Gertrude bredvid honom. Hans fru dog på påskdagen vid soluppgången, 1945. Dom vilar i familjegraven i Hopkinville. Så slutade kärlekshistorien som hade börjat en sommarkväll för nästan ett halvt århundrade sedan, när världen var ett blombestrött fält och framtiden var ung i deras armar. Edgar Cayce efterlämnade över 14.000 bevittnade readingar. Dom är lika aktuella och levande idag. Forskning och upplysning bedrivs ständigt, och över 400 böcker har hittills skrivits om Edgar Cayce readingar och den mångfald av ämnesområden som dessa innehåller. T ex om sjukdomar, behandlingsmetoder hälsa, Atlantis, Egypten, själen, reinkarnation, filosofi och andlig utveckling. En mycket stor del av readingarna består av läkardiagnoser (med latinska termer) och de helhetsbehandlingar av hälsa som ofta sägs, börja med Cayce.   Tack Ole Barry för att jag har fått använda mig av all den information du samlat på dig i samband med översättningar av Edgar Cayce, ”den sovande profeten”. Ett reportage av Tony Falcenclou 1995. Publicerad i Utan Gräns. EN AV EUROPAS MEST FRAMGÅNGSRIKA HEALERS KÄND FÖR SINA HELANDE HÄNDER MATTHEW MANNINGS Matthew Manning har hjälpt många människor med sina helande händer. Ryktet säger att han fått kraftfulla resultat. Till hans praktik hemma i England går ett lämmeltåg av sjuka människor som ser honom som ett sista halmstrå när sjukvården inte längre kan hjälpa. En del av dem blir faktiskt friska, många blir bättre. Särskilt bra lär han lyckas med cancerpatienter och hjärnskadade. Ett exempel är ett seminarie som var i Åbo, oktober 1991: Efter några ögonblick med Matthew vid sitt knä hade en kvinna med artrosit, d v s som förlorat förmågan att böja sitt knä, återfått full rörlighet i knäleden. Den finska läkaren Marja Heinonen – Guzejev var närvarande och kan intyga händelsen. Läkaren fick själv känna Matthews beröring och berättade att hon inte kände själva handen, bara en obeskrivlig, stark kraft. Matthew har hållit föredrag och healingdemonstrationer över hela världen. Den 4 mars 1995 hade Matthew ett entimmesprogram på TV i England, 11 miljoner människor såg programmet och det är rekord i England. Under programmet gjorde Matthew en healingdemonstration och det var många som blev helade under sändning. Matthew Mannings blev världsberömd år 1974 genom publiceringen av hans första bok ”länken”. Den blev en internationell sensation och gavs ut på 16 olika språk. Boken såldes i över en miljon exemplar. ”Länken” beskriver märkliga poltergeist aktiviteter som uppstod kring Matthew när han bara var 11 år gammal. I boken berättar han om de ohyggliga och samtidigt humoristiska konsekvenser, där han i två omgångar reglerades från sin internatskola, man kom fram till att han behövde psykvård. AUTOMATTECKNINGAR AV PICASSO Han hamnade på ett lokalt sjukhus där han till slut upptäckte att han kunde få kontroll över de psykiska fenomenen omkring sig genom att producera de mest anmärkningsvärda ”automat teckningar”. Genom att fokusera på namnet av en konstnär (t ex Dürer, Goya, Picasso m.m.) kunde han frambringa teckningar som var så i stil med konstnären att t o m konstkritikerna värderade teckningarna som oupptäckta original. DELTOG I VETENSKAPLIGA UNDERSÖKNINGAR Under 1974 deltog Matthew i en lång rad vetenskapliga undersökningar vid New Horizons Research Foundation i Toronto och Kanada, under kontroll av ledande vetenskapsmän, inklusive Nobelpristagaren i fysik, Professor Brian Josephson. Under testerna upptäckte psykiatern Dr. Joel Whitton att Matthew producerade hjärnvågor som aldrig tidigare upptäckts hos någon annan. Vidare undersökningar visade att hjärnvågorna kom från en del av hjärnan som vi alla har, men som man trodde var inaktiv. Det var den centrala och mest primitiva delen av hjärnan. GJORDE HONOM TILL VÄRLDSKÄNDIS Därför trodde forskarna att Matthew speciella talanger var något som vi alla har, men som vi tappar gradvis allt eftersom vår civilisation utvecklas en mer teknologiskt präglad livsstil. Dessa upplevelser, paranormala förmågor och en rad andra paranormala händelser gjorde honom till en världskändis. 1977 vände han emellertid ryggen till all uppmärksamhet. Ledd av oförklarliga upplevelser i Himalayas berg önskade han nu enbart delta i forskningsarbete som kunde ha en positiv inverkan på andra människor. Under fem år deltog han i extensiva och alldeles nya undersökningar på Mind Science Foundation in San Antonio Texas, University of California och vid London University. Dessa undersökningar ledde till den största samlingen av vetenskapliga rapporter om healing som någonsin gjorts med en person som demonstrerade healing under strängaste laboratorieförsök. Han kunde bevisligen påverka dödsfrekvensen av mänskliga blodceller och enzymer som utsatts för saltvatten, influera tillväxten av mögelsvamp, man upptäckte även hans påverkan på andra människors hjärnfrekvenser under healing. Han visade också en anmärkningsvärd förmåga att på avstånd påverka cancerceller i provrör. Vetenskapsmannen som utförde experimentet kommenterade. ”Matthew dödade de facto cancercellerna. I minst 60% av tillfällena var Matthews resultat i högsta grad signifikant, men när en annan person som inte var healer försökte göra detsamma hände ingenting.” Efter åren av intensiva vetenskapliga tester vigde Matthew all sin tid till behandlingar av sjuka människor med lika betydelsefulla resultat som vid laboratorietesterna. Matthew har hållit föredrag och healingdemonstrationer över hela världen från England till Brasilien, Hong Kong, Australien och USA. BEHANDLAR FILMSTJÄRNOR OCH BISKOPAR Idag betraktas han som en av Europas mest framgångsrika healers. Hans patienter kommer från alla delar av det internationella etablissemanget, från filmstjärnor, musiker, politiker och medlemmar av kungahuset, han blev t o m tillfrågad av två katolska ärkebiskopar om han kunde behandla påven Johannes Paulus VI, när denne låg på sin dödsbädd. Självfallet behandlar Matthew ständigt även många vanliga människor. Han hävdar aldrig att han kan åstadkomma mirakel och förklarar också alltid att han inte kan garantera att hans behandling hjälper alla. Det är få människor som upplevt hans behandling utan att på något sätt märka en förändring. Det finns många belägg för att människor som deltagit i hans seminarier upplevt en dramatisk förändring och blivit helade. I Storbritannien hade Matthew äran att föreläsa för canceravdelningen vid the Royal Society of Medicine och en läkare har följt hans arbete och funnit det helt tillfredsställande. Han har också ofta tydligt demonstrerat sin förmåga inför storpublik, genom att behandla patienter med synliga rörelsebegränsningar. Under dessa offentliga tillställningar inbjuder han alltid en läkare eller en sjukgymnast att undersöka den utvalda personen före och efter healingen. Matthew arbetar lika gärna med människor som är skeptiska till healing. Han menar att tron på healing inte är en förutsättning för att healing ska verka. HEALING EN GÅVA SOM ALLA KAN LÄRA SIG Matthew vill avmystifisera healingen och säger att healing är en helt naturlig förmåga som alla har i större eller mindre utsträckning. En gåva som alla kan lära sig att utveckla. Han räknar sig som troende men skulle aldrig kalla sig religiös. För honom är religiösa människor de som går i kyrkan, men som inte bryr sig om att hjälpa sin nästa. De använder sin religion som en form av livförsäkring, menar han. Själv går han aldrig i kyrkan. Han kan inte känna sig nära Gud i en mörk, dammig byggnad. Men när han går ute på fälten bakom sitt hus eller i skogen, då känner Matthew närheten till det som är Gud för honom. STARKT RÄTTVISETÄNKANDE I sitt arbete är han försiktig, och talar inte om Gud. Det blockerar så många människor. Men om man varit allvarligt sjuk och blir helad, så råder det ingen tvekan om att det är något därute som hjälper dig att bli frisk. Han har sett så många människor vilkas liv blivit totalt förändrat efter healing. Det kanske är just det som är meningen. Ibland behöver vi en kris eller smärta för att utvecklas i en viss riktning. Matthew har ett starkt rättvisetänkande i sig. När han får patienter som landar med helikopter på fältet, tar han bra betalt för besöket. Men kommer det en ensamstående kvinna med två barn och dålig ekonomi, arbetar han gratis. För honom är det självklart att ta olika betalt. Jag Tony hoppas att vi snart får se Matthews bok ”Länken” ute på diskarna igen, en mycket intressant bok som jag varmt kan rekommendera.