Ungdomar och Droger
DROGER OCH DESS INVERKAN
På denna sida vill jag upplysa om olika droger denna sida skall ses som rent informativ, jag är ingen expert på området, men dessvärre är det idag en mycket utbredd företeelse i samhället. Fler och fler hamnar i dess våld, speciellt unga människor.
Cannabis - hasch och marijuana
Preparat:
Preparat:
Hasch och marijuana kommer från växten Cannabis sativa, en hampaväxt som odlas i stora delar av världen. I cannabis finns kemiska ämnen -cannabinoider - som framkallar berusning. Den viktigaste cannabinoiden är en form av tetrahydrocannabinol, förkortat THC. Halten THC varierar högst avsevärt, beroende på växtens egenskaper, växtdel och växtplats.
Utseende och form Den vanligaste formen i Sverige är hasch. Hasch är kåda som avsöndras från växtens blomma. Kådan tas tillvara och pressas till kakor. Hasch säljs i småbitar och färgen varierar från ljust brunt till nästan svart.
Marijuana är växtens torkade blomställningar och toppskott, ibland också blad och delar av stammen. Den liknar torkat hackat gräs eller örtkryddor.
Cannabisolja (cannabisextrakt) är en tjockflytande vätska, som också varierar i färg från brunt till nästan svart. Hasch och marijuana röks vanligen i speciella pipor eller handrullade cigarretter. Cannabisolja doseras i minimala mängder i tobak eller på cigarrettpapper. Cannabispreparaten kan också sväljas, utblandade i mat eller dryck. De är inte lösliga i vatten och kan därför inte injiceras.
Långtidseffekter:
Uppträder efter upprepat bruk under lång tid:
Uppträder efter upprepat bruk under lång tid:
När cannabisruset avklingat finns fortfarande THC kvar i kroppen. Det är fettlösligt och kan lagras i kroppens fettvävnad i tre till fyra veckor. På så sätt påverkas nervsystemet under lång tid. Detta är en förklaring till de så kallade återtripparna, ruseffekter som kan återkomma oväntat flera veckor efter att man rökt cannabis. Återtrippar kan upplevas skrämmande och är en fara i till exempel trafiken.
Effekter:
Effekten av en drog beror på mängden och sättet den intas på, tidigare erfarenheter av droger, i vilken stämning man befinner sig, om man druckit alkohol eller tagit andra droger samtidigt. Slutligen beror effekten på den situation man befinner sig i och på de människor som är med.
Korttidseffekter:
Är sådana som uppträder ganska snabbt (några sekunder till någon minut) efter det man tagit en dos och som försvinner på några timmar eller dagar:
Cannabisruset medför att man känner sig avslappnad och upprymd och pratar och skrattar mer än vanligt. Upplevelsen av tid påverkas så att ett par minuter kan verka som timmar eller tvärtom. I ett senare stadium blir man ofta tyst, fundersam och sömnig. De kroppsliga tecknen på ett cannabisrus är att hjärtat slår snabbare och ögonvitorna blir rödaktiga. Man blir torr i munnen och halsen och känner sig ofta hungrig eller sugen på sötsaker. Negativa reaktioner som nedstämdhet, ångest eller panikkänslor är inte ovanliga, speciellt hos personer som känner sig deprimerade eller befinner sig under stress. Förmågan att köra bil eller utföra andra komplicerade uppgifter är påtagligt försämrad.
Rusupplevelsen är i regel över på 2-3 timmar, ibland följd av ett långdraget bakrus med trötthet. Korttidsminnet och inlärningsförmågan kan vara nedsatta upp till ett par dagar. Vid höga doser har cannabis liknande effekter som LSD och andra hallucinogena droger.
Verklighetsuppfattningen blir förvrängd. Störningar av syn och hörsel är vanliga och föremål tycks ändra form och storlek. Detta förvirringstillstånd kan vara mycket skrämmande och ge upphov till panikattacker eller en psykos med vanföreställningar. Denna psykos, som kräver sjukhusvård, är i regel kortvarig.
Tolerans och beroende:
Om man använder cannabis regelbundet ökar toleransen; man behöver högre doser för samma effekt. Cannabismissbruk kan leda till såväl fysiskt som psykiskt beroende. De fysiska beroendet anses dock inte särskilt uttalat och de kroppsliga abstinenssymptomen är vaga. Irritation, sömnproblem och nedstämdhet är vanliga. Det psykiska beroendet kännetecknas av att själva drogen blir det centrala i tankar, känslor och aktiviteter. Haschrökning påverkar den psykiska mognaden hos ungdomar. Effekterna på känslolivet rubbar den nödvändiga frigörelsen och tonåringen utvecklas inte normalt. Denna störning anses långt farligare än risken för kroppsliga komplikationer.
Cannabis försämrar korttids minnet och förmågan till logiskt tänkande. De som i åratal har missbrukat cannabis blir avtrubbade och passiva, får svårt att lära sig nya saker och att arbeta koncentrerat. Närstående upplever ofta en personlighetsförändring hos dem. Hos en del utvecklas ett så kallat "amotivationssyndrom", det vill säga passivitet och oförmåga till planerad verksamhet. Den allvarligaste psykiska komplikationen är haschpsykos.
Missbrukaren insjuknar ofta dramatiskt, med växlande sinnesstämningar, vanföreställningar, oro och aggressivitet. Hos personer med andra psykiska sjukdomar kan även måttlig cannabisrökning utlösa en psykos. Den som tidigt rökt stora mängder hasch löper ökad risk att insjukna i schizofreni.
Hormonbalansen kan påverkas både hos män och kvinnor. Hos ungdomar kan detta hindra att kroppen utvecklas normalt. Hos högkonsumenter avtar produktionen av det manliga könshormonet testosteron och den sexuella lusten försämras. Männens spermier kan minska i antal, få sämre rörlighet och fler än normalt kan vara defekta. Männens bröst kan börja likna kvinnobröst. Hos kvinnor kan de hormoner som styr ägglossningen förändras. Menstruationscykeln kan rubbas, vilket kan påverka fruktsamheten. Cannabis försämrar immunförsvaret. Cannabisrökaren löper ökad risk att få lungcancer, kronisk bronkit och andra lungsjukdomar. Cannabis innehåller minst 50 procent mer tjära än vanlig tobak.
Amfetamin och kokain
Preparat:
Preparat:
Amfetamin och besläktade preparat som kokain och fenmetralin är centralstimulerande medel som påverkar det centrala nervsystemet. Amfetamin framställs på kemisk väg och förekommer vanligen i form av gulaktiga kristaller och kan vara utblandat med icke-narkotiska medel.
Kokain framställs av kokabuskens blad och förekommer ofta i form av ett fint , vitt kristalliskt pulver, normalt med en renhet på över 80 procent. Kokain är ofta utblandat med inaktiva ämnen med samma utseende, eller med aktiva preparat som ger effekter som liknar kokainets, till exempel lokalbedövningsmedlen prokain och bensokain, eller andra centralstimulerande droger.
Användning:
Amfetamin kan intas som tabletter eller kapslar, genom sniffning eller genom injicering i venerna. Kokain intas ofta genom att drogen andas in eller snusas genom näsan. Kokain kan också injiceras under huden eller i en ven, eller appliceras direkt på slemhinnorna i munnen, ändtarmen eller slidan. Crack är en speciell form av kokain. Det förekommer i form av grågula klumpar eller flingor. Crack röks, exempelvis i vattenpipa, eller i cigaretter, uppblandat med tobak eller marijuana.
Effekter:
Effekten av en drog beror på mängden och sättet den intas på. Tidigare erfarenheter av drogen spelar in, liksom den stämning man befinner sig i vid själva intaget. Effekten av drogen påverkas självklart om den tas i kombination med alkohol eller annan narkotika.
Korttidseffekter:
Korttidseffekter är effekter som kommer ganska snabbt (några sekunder till någon minut) efter det man tagit en dos och som försvinner inom några timmar eller dagar.
Fysiska effekter:
Mindre doser amfetamin och kokain framkallar ett rus, som ger känslor av ökad energi, förstärkt vakenhet och en ökad sinnesmedvetenhet. Kokainruset varar i upp till 40 minuter medan amfetaminruset varar i flera timmar. Mindre doser kan också innebära sämre aptit, ökad andnings- och hjärtverksamhet, förhöjt blodtryck samt en utvidgning av pupillerna. Större doser amfetamin och kokain kan medföra torr mun, feber, svettning, huvudvärk, otydlig syn och yrsel. Andra fysiska symptom är högre hjärtverksamhet, snabbare andning, högre kroppstemperatur, svettning och blekhet. Mycket höga doser amfetamin och kokain kan orsaka rodnad, blekhet, mycket snabb eller oregelbunden hjärtverksamhet, darrningar, bristande koordination och kollaps. Många dödsfall har inträffat till följd av brustna blodkärl i hjärnan, hjärtförlamning eller mycket hög feber. Kokainets bedövningsegenskaper kan i stora doser leda till en påtaglig försämring av det centrala nervsystemets funktioner, vilket i sin tur kan föranleda att andningen upphör.
Psykiska effekter:
Efter en kort tids användning kan amfetamin och kokain ge upphov till känslor av ökad livlighet och energi, minskad trötthet samt en känsla av välbefinnande. Dessa känslor ersätts dock efter några dagars eller veckors missbruk av utbrändhet och abstinens. Långtidseffekter uppträder efter upprepat bruk under lång tid. Många av de fysiska effekterna av långvarigt missbruk är desamma som de som uppkommer efter en kort användningstid, till exempel aptit- och viktförlust. På grund av att amfetamin och kokain undertrycker hunger, äter vanligen kroniska missbrukare inte tillräckligt och utvecklar därför olika sjukdomar, som har samband med vitaminbrist och undernäring. Inte sällan påverkas balans och kroppsrörelser (svajig gång, skruvande).
"Pundning", att man stereotypt sysslar, pillar med något är vanligt. Hos kroniska missbrukare av amfetamin och kokain ersätts ruset gradvis av rastlöshet, extrem retlighet, sömnlöshet, misstänksamhet, delirium, hallucinationer och vanföreställningar, till exempel att insekter och maskar kryper under huden. Detta tillstånd, som kallas kokain- eller amfetaminpsykos, är mycket likt paranoid schizofreni, och är synnerligen svårt att behandla. Karaktäristiska tecken vid kronisk kokain sniffning är tjock hals och rinnande näsa, eksem runt näsborrarna och hål i nässkiljeväggen. Den som regelbundet injicerar kokain och amfetamin ökar både risken för överdosering och risken för infektioner, orsakade av dålig injiceringsteknik och orena tillbehör.
Tolerans och beroende:
Ett fysiskt beroende är ett tillstånd där kroppen har anpassat sig till drogen och abstinenssymptom uppträder om man plötsligt slutar använda den. Ett psykiskt beroende uppstår när själva drogen blir det centrala i en persons tankar, känslor och aktiviteter och det därför blir svårt att sluta. Tolerans innebär att man behöver öka dosen för att uppnå samma effekt som tidigare. Effekten av en intravenös injektion av Amfetamin och Kokain är kortvarig. Av kokain sniffning ännu kortare. Därför krävs täta doser för att behålla ruset. Regelbunden användning av Amfetamin ökar toleransen, i kombination med ett psykiskt beroende. Tolerans och fyskiskt beroende av kokain anses dock i allmänhet inte uppträda. Däremot ett starkt, tvångsmässigt, psykiskt behov. Laboratorieundersökningar i USA visar att kokain är ett av de få narkotiska preparat som djur självinjicerar tills de dör.
SNIFFNING
Preparat:
Preparat:
Att sniffa är att andas in ångorna från lättflyktiga lösningsmedel och gas i djupa inandningar. Erfarna sniffare förlänger ruset genom att ta starka koncentrationer, t.ex med hjälp av plastpåse eller genom ett "fylla på" med några inandningar med jämna mellanrum.
Många av de produkter som används i hem och på arbetsplatser innehåller kemisk-tekniska preparat av typen lättflyktiga kolväten. De säljs bla hos färghandlare, på varuhus, bensinstationer och tobaksaffärer, vilket gör dem lättillgängliga för unga människor. Aceton p; används till nagellacksborttagning, lim, startgas, fotokemikalier och fogmassa. Aerosoler p; dvs drivgaser i sprayförpackningar anses höra till de farligaste sniffningspreparaten. Butan (C4H10) p; och Propangas(gasol) (C3H8) finns bla i cigarrettändare och förpackningar för påfyllning av gaständare.
Bensen p; finns i bensin, som på vissa håll är ett vanligt sniffningsmedel. Terpentin p; är en vanligt förekommande komponent i lim, skoputsmedel, impregneringsmedel, fläckborttagningsmedel, målarfärg, spackel, fogmassa, mm. Trikloretylen p; Finns i kontaktlim, hobbylim och solution. Används yrkesmässigt av bil- och gummiverkstäder, lackerare, textilindustri och kemtvätteri.
Korttidseffekter:
Korttidseffekter är effekter som kommer ganska snabbt efter det man tagit en dos och som försvinner inom några timmar eller dagar. Ångorna kommer ned i lungorna och tas snabbt upp i blodet och förs till hjärnan. De första berusningseffekterna kommer redan efter några få inandningar och efter 10-15 upprepade inandningar är man kraftigt berusad. Efter 10-30 minuter avtar ruset och efter ungefär en timme märks ingen berusning alls. Att sniffa medför stora risker även vid enstaka tillfällen. Dessa risker förstärks i kombination med exempelvis alkohol.
Fysiologiskt har sniffningspreparaten liknande verkningar som alkohol. Muskelkontrollen minskar, reaktionstiden förlängs och reflexerna dämpas. Preparaten gör även att den som sniffar tappar den psykiska kontrollen. Hallucinationer med syn- och hörselförvrängningar förekommer.
Långtidseffekter:
Långtidseffekter uppträder efter upprepat bruk under lång tid. Vanliga symptom är följande:
Rinnande näsa, hosta och irriterad hals. Stark trötthet och ofta återkommande huvudvärk. Retlighet, ångest och nedstämdhet tilltar.
Det är klarlagt att personer som under lång tid utsatts för lösningsmedel i sitt arbete fått permanenta skador. Mot bakgrund av detta är det rimligt att anta att även sniffning under lång tid kan ge hjärnskador, med psykisk avtrubbning som följd. Skador på lever och njurar. Några lösningsmedel, t ex bensen, ger skador på de blodbildande organen i benmärgen, med sänkt immunförsvar som följd.
Tolerans och beroende Upprepad sniffning ger toleransutveckling. Det innebär att man behöver större doser för att uppnå samma effekt. Abstinenssymptom uppstår när man plötsligt slutar efter en tids mer intensivt sniffande.
Symptomen kan bland annat vara:
Sömnlöshet
Frysningar
Huvudvärk
Retlighet
I allvarligare fall även kramper.
Sniffning leder till både psykiskt och fysiskt beroende. Det fysiska beroendet leder till de ovan nämnda abstinenssymptomen. Det psykiska beroendet är nära förknippat med den omgivning man sniffar i.
Umgänget på platser där man brukar sniffa blir nästan lika viktigt som själva berusningen.
Fysiska risker vid sniffning an tändargas:
På senare år har sniffning av Butangas (tändargas) blivit mycket uppmärksammat. Den berusande effekten beror på att gasen som inandas går in i blodet och förhindrar syretransporten. Då uppstår en syrebrist, hjärnan blir påverkad och en kortvarig berusningseffekt blir följden.
Övre luftvägarna, munhåla och luftstrupe:
När gasen lämnar tuben bli den kall och en fryseffekt kan uppstå på luftvägarna och struphuvudet. Vidare ökar gasen sin volym mångfalt och detta innebär att otillräckligt med luft kommer ner i lungorna.
Lungorna:
När gasen kommer ner i luftvägarna, reagerar kroppen med att skicka ut vätska i luftvägarna. Detta kan leda till samma typ av dödsfall som vid drunkningsolyckor.
Hjärtat:
Hjärtat retas mycket kraftigt av gasen. Stresshormonet adrenalin produceras av kroppen i mycket stor omfattning och detta ger störningar i hjärtrytmen och ett hjärtstillestånd kan bli följden.
Ecstacy
Preparat:
Preparat:
Ecstacy är det vanligaste namnet på den drog som kemiskt går under beteckningen, 3,4-metylendioximetamfetamin, MDMA. Ecstacy är en hybrid som liknar det centralstimulerande preparatet amfetamin och den hallucinogena naturprodukten mescalin. Andra smeknamn på drogen är Adam, XTC, MDM, mfl. Ecstacy, liksom den kemiskt besläktade drogen MDA (love drug), anses ge rusupplevelser som inte finns hos övriga droger.
Ecstacy tillverkades först av en tysk apotekarfirma år 1914 som ett aptitnedsättande medel. Det fick dock ingen praktisk användning och föll i glömska. I början av 70-talet dök det upp i USA som ett hjälpmedel inom psykoterapin. Från slutet av samma decennium användes det även som festdrog bland ungdomar. 1977 förbjöds ecstacy i England och 1985 även i USA, då drogen visade sig kunna ge svåra kroppsliga biverkningar, såsom rubbningar i hjärtrytmen, andningssvårigheter och krampanfall.
Ecstacy förekommer ibland som ett vitt pulver i kapslar, men oftare som tabletter. De typiska doserna varierar mellan 50 och 160 mg. Vid 200 mg och högre doser uppträder förgiftningsskador. Dödlig dos ligger omkring 10 gånger över normal dos, men dödsfall har inträffat efter 1-2 tabletter. Analys av beslag gjorda i Sverige visar ofta att ecstacytabletter i själva verket varit en blandning av amfetamin och olika ecstacyvarianter.
Effekter:
Effekten av en drog beror på vilken mängd man tar av drogen och på vilket sätt. Tidigare erfarenhet av drogen spelar in, liksom den stämning man befinner sig i vid själva intaget. Effekten av Ecstacy sträcker sig alltifrån ett milt behagligt rus till akuta förgiftningssymptom. Upplevelserna av Ecstacy, de första gångerna man tar det, kan beskrivas i tre faser: Först kommer en kortvarig förvirringskänsla, sedan följer en upplevelse av stickningar i kroppen samt muskelryckningar. Detta övergår sedan till en uttalad känsla av välbefinnande, eufori. Efter intaget tar det cirka 30 minuter innan de eftertraktade effekterna börjar märkas. Ruset når sitt maximum efter 1-1,5 timmar och börjar klinga av efter 3-3,5 timmar.
Vid normala doser utmärks Ecstacyruset av:
Förändringar i känslor och sinnestämning förhöjd kommunikation, förståelse och inlevelse känsla av ökat självförtroende känsla av ökad energi och styrka. Den mest grundläggande upplevelsen vid ecstacyintag anses vara att man gensomsyras av en positiv känsla till allt och alla. Man uppträder som förälskad, blir "kramig" och öppen. De negativa effekterna är både av fysiskt och psykiskt slag. Ecstacy påverkar inte bara hjärnan utan även hjärtat och andra organ.
Korttidseffekter:
Korttidseffekter uppträder strax efter det att man intagit dosen och försvinner inom några timmar eller dagar. Exempel på korttidseffekter är psykisk överstimulering följd av trötthet, sömnsvårigheter, depression, ångest och tillfälliga psykoser.
Av de fysiska effekterna märks bland annat pupillvidgning, muntorrhet, ofrivilliga käkrörelser, darrningar, svettningar och kramp, särskilt i käkarna. Kroppstemperaturen förhöjs också påtagligt, vilket kan leda till kollapser, värmeslag och dödsfall.
Vid högre doser kan hjärtklappning och högt blodtryck uppträda. Mycket allvarliga tillstånd med hög feber, blödningar och njursvikt har rapporterats.
Hallucinogena effekter:
Hallucinogena effekter uppstår också vid högre doser. Syn- och hörselupplevelser förändras starkt. Ansikten och kända föremål förvrids och får skrämmande proportioner, lysande föremål tycks röra sig framför en, osv. I samband med "maratondans" på så kallade Rave-fester förstärks effekten. Dödsfall har inträffat i sådana sammanhang. Sannolikt kvarstår flera av de beskrivna effekterna under lång tid hos de flesta missbrukare. Med erfarenhet av djurförsök har man börjat misstänka att de svårare psykiska följderna av ecstacymissbruk hänger samman med att preparatet åstadkommer störningar i hjärnans signalsubstanssystem. Hjärnan består av miljontals nervceller som kommunicerar med varandra via kemiska budbärare eller sk signalsubstanser. Det finns ett hundratal kända sådana, varav ett tiotal har mer dominerande funktioner.
Serotonin är den signalsubstans som påverkas mest av ecstacy. Enligt forskningen har serotonin en avgörande betydelse för reglering av impulskontroll, aggressivitet, ångest, sinnesstämning, födointag, kroppstemperatur och sexualitet. Det finns rapporter som visar att den som missbrukar ecstacy kan få störningar just i hjärnans serotoninsystem, något som skulle kunna förklara många av de negativa effekterna. Dopamin är en annan signalsubstans som också frigörs när man intar ecstacy. Det kan bland annat bidra till symptom som ofrivilliga muskelrörelser och stelhet i kroppen.
Tolerans och beroende:
Ett vanligt mönster är att rusupplevelsen är mycket intensiv de första gångerna man använder drogen. En viss toleranseffekt hos drogen gör att doserna höjs efterhand. En avmattning inträder emellertid relativt snabbt och ruset blir mindre uttalat och ger till och med upphov till negativa känslor. Detta hänger sannolikt samman med att serotonin frigörs i stora mängder i initialskedet för att sedan kraftigt minska på grund av en utbränning av hjärnans serotoninsystem. Följden kan bli att man antingen slutar använda droger, eller går över till andra preparat. Kliniska erfarenheter talar inte för ett tvångsmässigt regelbundet missbruk.
Lagstiftning:
Ecstacy är narkotikaklassat. Det är olagligt att köpa, använda eller överhuvudtaget inneha narkotika. Det är förbjudet att sälja, byta låna ut eller ge bort narkotika som gåva. Det är också olagligt att odla eller framställa narkotika på annat sätt. Narkotika får inte förpackas, transporteras eller förvaras. Man får inte heller förmedla kontakt mellan köpare och säljare eller hjälpa till att föra över betalning mellan köpare och säljare. Straffet för narkotikabrott sätts efter hur allvarligt brottet är. Vid ringa narkotikabrott kan domstolen döma till böter eller fängelse i högst sex månader. Vid mer allvarliga brott döms alltid till fängelse, i normalfall till maximalt tre år. Om brottet anses grovt, blir domen fängelse i lägst två och högst tio år.
